Jag vill bjuda på inspiration, och ni som har hängt med från tiden på Isbitarna har garanterat sett detta inlägg förut men de skadar inte att återpublicera de då de är ett inlägg som visar upp Herkules och hans resa från att blanda alla sina gångarter i en salig blandning till den klockrena tölt han har idag.
Jag kommer ihåg detta inlägg som ett av Isbitarnas mest välkommenterade, så jag bjuder gärna på de igen. Såhär har det sett ut från starten.
-------
När Herkules skulle ridas in hade han närmare 20 olika varianter på gångarterna, det var allt från trav i fram och galopp i bak till ”ren” och skär grisepass, i alla olika hastigheter, var bara för mig att välja önskad hastighet på den. Det var 2008, när Herkules var nyblivna 5 år gammal vi bytte stall och töltträningen skulle ta fart på riktigt, han var då relativt stadig i de andra gångarterna och jag suktade efter tölten. Insåg ganska snabbt att jag fått mig en svårtöltad häst som inte var den naturtöltare jag önskade mig att få. Varje ridpass blev en kamp som oftast slutade i tårar. Hade ute en uppfödare/tränare som skulle testa på honom och se om hon kunde hjälpa oss. Hon hoppade av och berättade att jag fått en otöltande häst, detta var omöjligt.
Då kom tårarna på riktigt, jag var då 15 år och hade ständigt kaos i huvudet och på det skulle min ISLANDSHÄST aldrig tölta. Hejdå Herkules. Någonstans gav jag någ aldrig riktigt upp ändå utan jag försökte själv ett tag till innan jag annonserade efter medryttare och fann Lisa Mörtberg. Utan henne hade vi nog fortfarande inte töltat riktigt. Från henne fick vi så mycket hjälp och en bra start. Sedan tränade vi själv hela sommaren och jag hittade det som aldrig skulle finnas på min häst, han töltade! Långsamt och lite orent men han töltade! Så fortsatte det hela året ut.
Tyvärr saknas bilder från den perioden då allt finns på skivor och min dator inte kan läsa skivor. Jag ska låna till mig en dator och föra in alla bilder på USB till er någon dag, det lovar jag! Hur som helst, vi fortsatte hela -08 och nästan hela -09 att tölta lite långsamt, vissa dagar klockrent och vissa dagar med massa trav och passtakt, men han töltade, hästen som aldrig skulle tölta.
-09 kunde man se oss flyta runt såhär på vägarna, detta var dock en av våra sämre dagar, men jag valde själv att visa hur ”förskräckligt” det kunde se ut på den tiden, men tölt det var det allt. Vi gjorde dessutom vår första riktiga tävling detta året MED tölt som vi fick runt 4,0 för! En riktigt bra töltdag alltså!
Jag fortsatte traggla och -10 släppte det ytterligare lite, vi hade både hittat lite renare takt och få ett flyt i tölten. Dessutom kunde jag växla lite mer mellan olika tempon, jättekul tyckte jag och töltade glatt på det dagar jag själv kände att idag då vill Herkules tölta. Ville han inte sket jag oftast i det annars blev det återigen bråk och tårar efter ridpasset. Vi testade att tävla igen och det gick helt ok, vi töltade ju runt så mycket som vi skulle även om det var lite kämpigt.
Såhär såg vi ut när vi tävlade en dag i maj 2010. Jag var supernöjd med hans tölt här, jag var världens stoltaste matte. Min häst töltade ju som en liten töltmoppe. Hur det såg ut ja okejdå, lite skönhetsfel på vår tölt var det allt, men i mina ögon var allt tölt bra tölt.
2011 är året som tölten tog 10 steg framåt. På sommaren var det som en spärr släppte och plötsligt töltade Herkules utan förhinder, i olika tempon. Han visade prov på att han verkligen kunde. Det var precis som hela hästen hade fått ett nytt självförtroende och han tyckte helt plötsligt att det var kul att tölta. Gärna snabbt, jag lät han dessutom oftast tölta på snabbt. Han fick välja själv så länge han bibehöll en ren takt och numer var takten nästan alltid ren. Framåt hösten kände jag att vi var redo att prova stången lite och vi började träna lite med den.
På hösten bjöd han på denna flotta tölt och jag var i himlen, trodde jag.
När vintern sedan kom hade tölten verkligen släppt och gått rakt från att vara vår svagaste gångart till vår absolut starkaste. Herkules töltade utan problem i ett himla ökat tempo och gärna på fri tygel. Det korta tempot var lite svagt än. Nu var jag verkligen i himlen!
2012 slipade vi vidare på den fantastiska tölten vi fått och det är här vi är idag. Herkules absolut starkaste kort är hans ökade tölt. Han är en töltmoppe utan dess like och älskar verkligen att få sträcka ut i en rejäl ökad tölt på en skogsväg eller landsväg. Han töltar i alla olika tempon men korta tempot som svagast så det är det vi jobbar på. De flesta dagarna kan jag utan problem släppa tygeln och låta han tölta fritt utan problem. Han tar verkligen för sig och töltar genom hela kroppen! Den stora frågan är då HUR KOM VI HIT?
Vi gav aldrig upp, eller ja Herkules gav aldrig upp, jag gjorde nog det. Vi tragglade och vi tragglade dock sällan på banan, försökte istället fokusera till att han skulle tänka tölt ute, han fick själv välja tempo och när han ville sakta av. Vi lekte verkligen fram tölten. Vi skulle ha kul. När han var pigg och ville tölta, då töltade vi aldrig annars. Oftast töltade vi lite på hemvägen. Takten hittade han nog rätt bra själv med tiden ju mjukare han blev i kroppen även om vi också använde lite övningar. Lyften och flytet kom när han vågade mer och blev starkare i hela kroppen.
Det viktiga tror jag är att det går aldrig att bootsa sig till tölt som jag gärna ville tro i början. Jag trodde jag skulle kunna lura honom och fuska med både takt och lyft genom att vikta honom, lärde mig ganska snabbt att det inte funkade och började istället gå den lååånga vägen för att hitta den där fantastiska tölten. Nu 4 år senare har jag det. Jag är så stolt över både mig och Herkules, vi klarade det som nästan ingen trodde vi skulle klara.
--------
Sedan detta inlägget skrev har vi fortsatt slipa på tölten. Den har fäst sig både takt och rörelsemässigt och lägsta nivån är nu där vi tidigare hade vår högsta nivå. Jag bjuder på ett gäng bilder sedan 2014, då vi senast fastnade på bild i just momentet tölt.
Åh, det här inlägget har jag läst många gånger under "töltsättningen" av min häst. Att ens få fram några steg var bokstavligen omöjligt. Helt utan att säga till vart hon hård i munnen och dök ner över till en trav jag knappt kunde få stopp på, men så föll poletten ner på våran 2 års dag i maj och så har träningen bara gått bättre och bättre. Nu står vi anmälda till våran första tävling! :D