Jag tänkte avslöja vilka övriga favoritraser jag har. Borsett från islandshästen som alltid och förmodligen alltid kommer ligga mig närmast om hjärtat är de tre andra raser jag alltid hållt kär. De har sin olika charm och olika användingsområden. Får jag som jag vill har jag en av varje i stallet i framtiden.

 

Först ut, andalusiern. Finns inget så vackert som att se en andalusier dansa fram i harmoni. Vilket rörelsemönster, dessutom är jag barnligt förtjust i just skimlar. Förutom rörelserna och färgen är de ridbarheten jag tycker verkar vara helt fantastisk hos denna ras. Kan säga så himla mycket gott om denna ras, och då har jag aldrig ens suttit på en. En fröjd för ögat!

 

 

Bakom de spanska hästarna hittar vi shirehästen, finns de något så häftigt som denna maffiga ras? Finns i flera olika färgvarianter och höjder. En riktig stark arbetsmyra och de jag har träffat har trots sin enorma kropp varit otroligt smidiga och spänstiga, dessutom med en enormt trevligt humör. Häftigt!!

 

 

Tätt bakom dessa två raser hittar vi welsh coben, en alert ras med fantastiskt fin utstrålning, hög ridbarhet och även denna finns i en uppsjö olika varianter. Welsh i all ära och jag har faktiskt i mina yngre dagar haft en welsh, dock sektion b och inte cob-modellen. Sen jag fick min Favorit som barn har welshen legat mig varmt om hjärtat. En ras med ponnyns busighet och hög ridbarhet.